Ge mig ett koldioxidkontokort!

Jag blir allt mer medveten om hur mina personliga val av resor, energi och varor påverkar utsläppen av växthusgaser. Mark Lynas (författaren bakom boken 'Oväder') har nyligen gett ut en bok med namnet 'Carbon conter', som man kan använda för att beräkna sina dagliga utsläpp. Jag kommer definitivt att köpa ett ex, för att få lite bättre koll på hur min egen koldioxidbudget ser ut. Sådana räkneövningar når sannolikt tyvärr bara de personer som redan är medvetna om sin miljöpåverkan och beredda att anstränga sig för att göra något åt den. Jag tror att många fler vore intresserade av att hålla koll på sina utsläpp, bara man slapp anstränga sig så mycket.

Därför är det jätteroligt att läsa att Brittiska miljöministern nu förespråkar ett nytt system med koldioxidkontokort för privatpersoner. Systemet skulle kunna vara införd inom fem år, säger han. Man 'drar' kortet varje gång man tankar bilen, köper en resa eller betalar räkningen för el och uppvärmning. Tanken är nog att alla tilldelas någon form av koldioxidkonto att förbruka. Behöver man mer, så kostar det säkert extra. Tydligen har Andreas Carlgren visat visst intresse för systemet.

Själv säger jag 'Ja tack!! Ge mig kortet!'

TV bättre än verkligheten

I senaste numret av Svenska naturskyddsföreningens tidning, Sveriges Natur, finns en intervju med miljöminister Carlgren 'Ministern som vill spela roll'. Där går det att läsa följande:

I våras sände SVT serien Kronprinsessan som handlade just om det omtumlande i att bli miljöminister. Andreas såg serien och roades, men tyckte inte då att den stämde och än mindre nu.

Självklart tycker inte Carlgren att bilden av seriens handlingsvilliga miljöminister stämmer med verkligheten. Min egen reflektion kring artikelns citat är att i serien agerade miljöministern för att tillsätta ett hållbarhetsråd. I verkligheten planerar Carlgren att avveckla hållbarhetsrådet!

Vinterspår

Det som göms i snö, kommer fram i tö, lyder ordspråket. Men det motsatta gäller också. Snön kan framhäva spår av mänsklig aktivitet, på gott och ont.

Total förändring

Igår var jag ut till kusten, men hade inte kameran med mig. Isen hade lagt sig under natten och en mosaik av isflak låg bredde ut sig så långt man kunde se. När jag återvände idag för att fotografera de geometriska mönstren var isen bortblåst och utbytt mot öppet vatten.

Varmare tider

Sedan en månad går vi mot ljusare och varmare tider. Men det är först under de gångna dagarna som det börjat kännas som riktig vinter här i Umeå. Tvåsiffriga minusgrader, gnistrande solsken och ett snötäcke har äntligen ersatt det grågröna fuktiga mörkret som vi haft ända sedan november.

Igår var det dags för fågelskådarnas stora vinteraktivitet här, Umeå Bird Race. Cirka tjugo cykel och billag à 3-4 personer tävlar om vem som kan se flest fågelarter under dygnets ljusa timmar, med gemensam start och målgång i Umeå. Lagen måste hålla sig inom Västerbottens län, de flesta brukar hålla sig inom Umeå kommun. En del av tävlingens tjusning är att det är den fågelfattigaste delen av året. Utmaningen är att söka rätt på de få trastar och finkar som hållar sig kvar i stan tack vare fågelborden och talgbollarna i villaträdgårdarna, eller hitta nån enstaka Storskrake i en vak i älven. Ofta räcker det med 35-38 arter för att vinna, och ett resultat på 30-34 brukar garantera en placering bland de fem bästa lagen.

I år slogs nytt rekord av det vinnande laget med 43 sedda arter. En blandning av skicklighet, förberedelse och flyt gjorde sitt, men ingen förnekar den milda vinterns roll i det höga artantalet. Hela åtta lag hade ett resultat på 35 arter och uppåt. Svarthätta blev ny art för tävlingen, efter att kända förekomster försvunnit dagarna före tidigare års race.

Allt pekar på en trend mot fortsatt milda vintrar framöver. Eftersnacket efter racet visar verkligen hur komplex klimatförändringen är, med både positiva och negativa konsekvenser. Vi köper utsläppsrätter för att kompensera koldioxidutsläppen från racets många körda mil, då vi oroar oss för de globala klimatförändringarna. Samtidigt spekulerar vi entusiastiskt om när första steglitsen, eller andra sydliga arter kommer att ses i Umeå under tävlingen. Ett annat samtalsämne är arter som kanske missgynnas av årets väder. Den relativt snöfattiga isigt hårdfrusna underlaget lär knappast främja ugglornas födosökning efter sork och möss.

Hackspettsmytologi eller framgångsrik naturvård?

Läste i National Geographics svenska upplaga (28/12 2006 - 22/1 2007) om den i USA mytomspunna fågeln, elfenbensnäbben (Campehilus principalis). Fågeln har av de flesta ansetts vara utdöd sedan 1950-talet, då inga nya bekräftade observationer gjorts sedan 1944. År 2004 kom ett forskarteam fram till att det fanns spår och observationer som tydde på att fågeln faktiskt kan ha överlevt, och att en mycket liten population eventuellt existerar i södra USA.

Ingen vet om elfenbensnäbben verkligen existerar. Forskarteamet söker vidare nu med hjälp av avancerad övervakningsutrustning, med förhoppningen av slutligen bevisa eller motbevisa artens existens. Under tiden tycks en mindre turistindustri vuxit fram kring de områden där fågeln sägs ha setts. Guider och souvenirbutiker växer fram i byar som tidigare försörjde sig på avverkningen av elfenbensnäbbens skogar. En turistindustri som just nu baseras på förhoppningen om en fågel, och gärna drar paralleller till områden i USA som lever på påstådda UFO-fynd under 1950-talet.

Här i Sverige ser ju inte prognoserna så bra ut för vår egen hotade spett, den vitryggige hackspetten. Arten hotas inte av världsomfattande utrotning, men är i stort sett borta från Sverige. Jag tillhör de som har haft förmånen att se "vitryggen" i Sverige. Vid det tillfället var det fullt surr på traktens fågelskådare, och vi pratade gärna om vad som talade för och emot artens överlevnad i Sverige.

Själv hoppas jag både på elfenbensnäbbens och vitryggens existens och överlevnad. När jag läser om elfenbensnäbben kan jag inte låta bli att tänka på hur vi i Sverige kommer att resonera under kommande år och decennier kring vitryggen och andra arter på väg utför. Jag tycker visserligen att det är viktigt att göra insatser för att rädda hotade arter. Men jag hoppas att debatten kommer att handla mer om hur vi ska bevara och förvalta naturresurserna, själva förutsättningarna för arternas existens än en mytologifiering av sedan länge dödsdömda arter.

Utan kamera - bättre fotograf?

Så här i det gråa vintermörkret har det inte blivit så mycket fotograferande för min del. Vädret har inte gett inspiration, eller ens bjudit på speciellt bra ljus överhududtaget. Min fotolängtan har i stället börjat fokusera på våren, som väl inte kan vara för långt bort ändå?

Trots att kameran gått i ide (eller i alla fall bara använts till lite familjefoton) känner jag att fotografblicken är vaken. Under promenaden till och från jobbet varje dag fastnar nya motiv på näthinnan. Tankarna går igång om val av bländare, objektiv, utsnitt och slutartid. -Klick, så är bilden tagen, utan att jag ens haft en kamera med mig. Och bilderna blir riktigt bra, känns det som. Nya motiv som jag aldrig annars söker efter. Skärpan sitter där den ska, och väldigt få exponeringar hamnar i papperskorgen.

Men det är väl så att näthinnebilder som inte bevaras på papper eller digitalt aldrig kan utsättas för min egen eller andras kritiska granskning i efterhand. Därför kan jag inte heller utvecklas som fotograf på det här sättet. Jag tror ändå att mitt låtsasfotande hjälper till att utveckla bildseendet och håller blicken vaken tills den dag ljuset och inspirationen återvänder.

Edit: Jag utmanar härmed mig själv att faktiskt ta med mig kameran på promenaden till jobbet, och se hur bra de där bilderna blir egentligen. Återkommer med resultatet.

Dags för en ny hållbar bil?

Har du gett ett nyårslöfte om att köra mer bränslesnålt? Då kanske det skulle passa bra med en Tesla roadster. 100 % elbil och topprestanda (jag kan faktiskt inget om bilar, men den ser i alla fall imponerande ut). Minimalt med bagageutrymme och bara två sittplatser gör det dessutom svårt att konsumera prylar, eller skaffa stora resurskrävande familjer.

Kraftförsörjningens miljövänlighet beror givetvis på om elen kommer från förnybara källor eller inte. Lite ironiskt att företaget har "Burn rubber, not gasoline" som slogan - däcksgummi är väl också fossilt!

Priset då? Bilen får du i basutförande för endast $ 92000. Lägg på ytterligare några tusen dollar, så får du ett tak också.

Är det prisvärt? Ingen aning, men jag har en känsla av att det var annat som Nicholas Stern avsåg i sin klimatekonomiska rapport när han skrev att det skulle bli dyrare att inte göra något åt klimatet än kostnaden för att agera nu!